Because we must

Det här måste vara den bästa videon på youtube någonsin. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har kollat på den. Texten är det vackraste jag har hört. Det är Tim Buckley, Jeff Buckleys pappa. Lyssna även på den här covern med Elizabeth Fraser, den är något sanslöst bra.

Tillbaka ifrån besöket i Örebro. Det var jättemysigt, jag har saknat Öret måste jag erkänna. Vi kom fram runt 21.00 igår kväll och var så sjukt hungriga. Det blev ett stopp vid ICA där vi gick lös med pappas ica-kort. Vi fixade i ordning en riktig brakmiddag med hamburgarkött, klyftpotatis, sås och en himla god sallad. Sedan avnjöt vi middagen i solnedgången på balkongen! Åh, sommartider.

Dag 2 bestod av ett besök på universitetet där jag bjöd på en rundtur. Vi kom till och med in i musikhögskolan! Jag trodde inte Universitets-kortet gällde där.. jaja, efter rundturen satte vi oss och solade, så lite färg har man allt fått. Sedan blev det lunch på tybble-restaurangen följt av hemfärd. Som sagt, det blev ett mycket snabbt besök, men det blir förhoppningsvis några längre under sommaren.

Jag har räknat ut att jag har kört 40 mil på två dagar nu. Jag är helt slut.. det är en bit faktiskt. En mini-roadtrip.

Jag och Sofia kommer på snabbvisit till Örebro ikväll, eftersom det inte finns något att göra här hemma. Det finns säkert inte så mycket att göra i Örebro heller, men det är alltid trevligt med lite omväxling. Som sagt, det blir en kort visit och vi åker hem redan i morgon kväll. Men innan dess ska vi hinna se på fotboll (ja faktiskt, fast mest för att sofia vill det), battla singstar och eventuellt grilla. Om någon av er Örebro-girls är kvar där så är ni hjärtligt välkomna till Sörby ikväll! =)

Okej, jag måste väl säga något om Michael Jacksons bortgång också, även fast det känns lite onödigt. Det mesta är väl redan sagt, han var en stor artist och visst är det synd att han gick bort så ung. En annan sak som är synd är att medieuppbådet riktar all energi åt Michael Jackson-historien nu, när den egentligen borde rapportera om läget i Tehran. Det är ju fan hemskt!! De demonstrerar för demokrati och blir dödade! Att det kan ske i dagens samhälle är bortom all förståelse. Och ingen gör någonting. Det finns faktiskt saker som är värre än Michael Jacksons död.

Jag kan inte beskriva i ord vilken UNDERBAR kväll det var igår. Jag svävar på moln! Vädret var fint, Morrissey var fin, låtarna var fina och människorna var charmerande. Det är så med Moz, han är som ett vin - blir bara bättre med åren. (Oh yes I did!)

Hur som helst, vi fick ganska bra platser längst fram, men lite för långt på sidan tycker jag. Doll and the kicks var förband och de var helt okej. Men man blir ju alltid trött på förbandet efter några låtar! Morrissey kom in på scenen och inledde med "This charming man" följt av "Billy Bud". Jag försökte få tag på en set-list efteråt, men fick en handduk istället. Haha, men några låtar som jag minns är "How soon is now", "Ask", "Girlfriend in a coma", "Let me kiss you", "Life is a pigsty", "You just haven't earned it yet baby", "The loop", "First of the gang to die", "The world is full of crashing bores", "I keep mine hidden" och en del till.. "Irish blood, English heart" förståss. Jag var skitglad att han körde "The loop", men lite besviken att jag inte fick höra "Seasick yet still docked".

Det var i alla fall en lyckad kväll som jag aldrig kommer att glömma. Det är såna stunder som gör livet värt att leva!

JAG HATAR MIN BLOGG. Det är så jobbigt att uppdatera ju..:( bloggjävel. Jaja. Dagarna rullar på här i slöddertälje och allt är bra! Jag och Sofia hade en helig stund med Harry Potter förra veckan:

Och snart är det dags för premiären av halvblodsprinsen! Om den är hälften så bra som boken så ändrar jag mitt mellannamn till Snape. Vi var även och såg "Baksmällan" och den var skitkul. Se den på bio!

- I always wondered why they were called roofies. Cause you're more likely to end up on the floor than the roof. They should call 'em floories.
- Or rapies!

Hahah skrattar fortfarande ihjäl mig åt den scenen :,-)

Sedan kom midsommar som bjöd på en massa skoj. Nuff said.

I morgon är det MORRISSEY för hela slanten. Räkna med att det kommer upp bilder också, eftersom jag har skaffat mig en kamera nu (äntligen!).  

See you bitches/

Det var ett tag sen bloggen uppdaterades, så jag passar väl på nu när jag har "tid". Eller tid har jag väl egentligen inte, fick precis veta att jag ska skriva ett PM på två sidor till på fredag. Men det löser sig, ingen panik här inte.

Nu till det bästa! Igår såg jag och Hanni Dylan Moran på Göta Lejon. Det var en toppenkväll, allt var perfekt. Dylan var verkligen på G och man fick nästan andnöd där man satt och skrattade. Johan Rehnborg inledde det hela, och även han var skitkul! Vi hade de bästa platserna, precis vid räcket på balkongen så man kunde ställa ifrån sig drinkarna där, vilket gjorde vakterna sura (jisses vilka miner de gav oss!). Man fick inte heller filma eller ta kort av någon anledning. Men det sket vi fullständigt i, sånt trams. När Dylan hade tackat för sig fanns bara en tanke i huvudet, "Vi MÅSTE träffa honom."

Försiktigt smög vi ut och jag tog lite diskret tag i en vakt och frågade vart man ska gå om man vill "råka stöta på" Dylan Moran. Han velade lite, men förklarade sedan att vi skulle gå ut på höger sida och att det fanns en utgång där som artisterna brukar ta. Det här var strictly confidential stuff, så vi försökte att inte locka någon uppmärksamhet till oss. Väl ute hittade vi porten, men den var givetvis låst. Vi stod där ett tag och plötsligt händer det. En tjej öppnar dörren och frågar om vi väntar på någon. "Eh, ja.. eller vi fick veta att Dylan Moran kanske skulle komma ut här." Tjejen ser på oss och ler "Ja, han sitter här uppe, kom in!" Hjärtat slår volter. Händer verkligen detta? Kommer vi träffa Bernard Black, a.k.a Dylan Moran? Vi går upp för en trappa och möter några till som har lyckats ta sig in. Vi var max 7 personer där. Och mycket riktigt, när vi kommer upp på terrassen sitter han där i egen hög person. Bakåtlutad i en stol. Ser ut som en riktig rockstjärna. Jag fick min biljett signad, och han la till och med till "My Liz". Inte dåligt va? =) Så jo, visst var den en perfekt kväll, eller som jag uttryckte det "This is the best night of my day!" <3

TACK HANNI FÖR ATT DU HÄNGDE MED. I will never forget this.