brooklyn baby
Jag kan inte hålla på det här längre, so here it goes. Som några av er vet så hade jag en jobbintervju i veckan med en pr-firma (Ariel Publicity) i Brooklyn, New York. Jag var skitnervös inför intervjun (som var via telefon) och jag hade absolut inga förväntningar på att jag skulle få jobbet. Klockan 19.00 ringde jag upp Christopher Gesualdi, arbetsgivaren, och intervjun var igång. Jag hade förberett mej på en lång rad frågor och skrivit ner en massa svar. Chris var SUPERSKÖN, äkta amerikan. Han hade läst min resumé och var imponerad, och han ställde i princip bara två frågor: ”Berätta lite om dej själv” och ”hur ser din situation ut i nuläget”. Jag berättade att jag studerar Public Relations i Örebro, och att jag har ett brinnande intresse för musik osv. Jo juste, glömde kanske nämna att det är en firma som sysslar med promotion av artister och ordnar evenemang och liknande :D:D
Hur som helst, det första han frågar efter att jag har berättat om mej själv är ”Hur länge kan du stanna?” Jag blev först chockad. Betydde detta att jobbet var mitt? Jag svarade med darr på rösten ”Jag har husrum i åtta veckor.. men jag kan stanna längre om det behövs!” Varpå han blev jätteglad och sa att jag gärna får stanna över hösten också om jag kan fixa någonstans att bo. 3 – 6 månader!
JAG KAN INTE FÖRSTÅ DET HÄR! Ska jag till New York?! Själv?????? Det är ju heeelt sinnessjukt. Jag har i alla fall fixat bostad i åtta veckor som jag nämnde (från den 6 juni 2010). Då kommer jag bo tillsammans med en eller två till studenter som också praktiserar, eller studerar på NYU. Stället heter Gramercy Green Residence Hall och ligger på 3rd Avenue, typ vid den där platta byggnaden haha :P
NEW YORK HERE I COME!!!!! :D
moonwalk fail
Hej hej mina vänner!
Jag har egentligen JÄTTEMYCKET att berätta, men tyvärr finns det ingen tid för det nu. Jag lovar att uppdatera er inom de närmaste dagarna! Under tiden får ni nöja er med den här killen som har kommit på ett nytt danssteg!
Hahaha, ja herregud.
musikbyrån makes me wanna smoke crack.
Hallå där!
Så var det måndag igen. Helgen har varit trevligt, med födelsedagsfirande och plugg. Okej den senare delen har väl varit mindre trevlig. Den här kursen… den är inte att leka med! Det märks att det är en C-kurs! Jag har till och med höjt nivån på mitt akademiska språk, använde ”de facto” i en text för första gången. Var riktigt nöjd med hela meningsuppbyggnaden när jag läste igenom det.. ni vet den där känslan när man verkligen har lyckas formulera något? Den där tillfredställande känslan. Nu ska jag sluta snacka om meningsuppbyggnader, och istället föra in samtalet på politisk kommunikation. FÖR JAG FICK GODKÄNT PÅ DELKURS 1! Oj oj, kändes inte så bra när jag gjorde hemtentan. Men där ser man, even a broken clock is right twice a day. Eller något… nä, inte är jag en trasig klocka heller.
Nu över till våldsamma katter.
vilket u-landsproblem.
you talk way too much.
Jag och Hanni har alltid lite udda konversationer på msn. Det blir liksom en kulturkrock, med Hanni från någon ö (med en utbyteselev som enda invandrare) och jag från förorten. Jag tänkte ge er ett smakprov. Här diskuterar vi ”skogsturken”.
Hanni säger:
finns det inga tama turkar?
Elisabeth säger:
asså, de kan verka tama.. tills man nämner deras mamma. då blir de helt galna
Hanni säger:
jisses
men de nämnde väl inte hans mamma i skogsturken?
Elisabeth säger:
jo, lyssna noga på 1.08. där nämns någon mammas död
fast just de här turkarna verkar lite förvirrade, de befinner sig i skogen (inte deras vanliga habitat) och de är lite vilsna. därför vet jag inte om de syftar på sin egen mamma eller någon annans
Hanni säger:
aaha..
hmm.. en sak jag undrade om... vad snackar han om sin förstörda skjorta? Jag visste inte att en frisbee kunde vålla så stora skador
Elisabeth säger:
du måste förstå att skjortan är här en symbol för heder. frisbeen har skadat hans heder, och därför måste den som har kastat dö.
half of the time we're gone, but we dont know where
Jag skriver! Panik, panik. Vart tog tiden vägen? Jag skulle egentligen ha börjat med seminarieuppgiften i fredags. Hade ju planerat allt så bra, och det kändes inte som en tung uppgift. Sen försvann tiden och inget gjordes. Så nu sitter jag här, har skrivit en halv sida och är hur stressad som helst. Inte bra! Jag trodde jag hade börjat lära mig att inte vänta in i det sista by now.. jag menar, tredje året på universitet! Man borde ju veta bättre.
Hur som helst. Det har varit en bra helg, träffade mina två sötnosar Maria och Sofia. Vi var och såg Surrogates, jävla skitfilm. Jag ville egentligen se Flickan som lekte med elden, men jag kommer nog aldrig få se den. Om jag inte går själv… och det gör jag nog inte, haha.
I morgon ska jag tillbaka till Örebro igen, får se hur det går med de nya vinterdäcken nu. Kommer ju dra dubbelt så mycket bensin typ.. damn it. Men jag kände att det var dags! Fick faktiskt skrapa frost på rutan häromdagen.
NÄäää.. nu måste jag skriva klart detta. Hur mycket det än tar emot.. jag orkar verkligen inte. Jag är SÅÅÅÅÅÅ pluggtrött. Vill bara ut i arbetslivet på en gång..
angel, angel, down we go together.
DÅ var man hemma igen (i södertälje that is). Jag är trött och fortfarande lite uppskakad över gårdagens händelse. Även fast det var en skitsak.. jag gillar inte när folk är arga och skriker på mej. Mår verkligen skitdåligt av sånt!
För er som inte vet så ”krockade” jag igår. Jag själv skulle väl inte kalla det en krock, mer att jag stötte emot en annan bil. När jag skulle lämna min fick-parkering så var det en idiot som hade ställt sig jättenära mej. Så jag backade försiktigt och råkade då kommer åt hans bil, vääldigt löst. Men jag hade såklart oturen att ägaren till bilen just var på väg och fick se detta, så han kom fram och knackade på min ruta och började gräla (mitt framför en massa människor). ”DU! Du backade in i min bil!! Kom ut här!” Jag blev skiträdd. Först fattade jag inte ens att jag hade kommit åt hans jävla bil, för det var så löst. Så jag ba ”Va? Men det där kan inte ens ha lämnat en repa?”. Men, eftersom jag är så konflikträdd, klev jag ut och kollade på hans bil. Det var mörkt ute, men man såg iaf att det inte var minsta lilla skråma. Han insisterade på att ta mitt telefonnummer och ringa mej morgonen efter om han upptäckte något. (Får han göra så förresten?!)
Jaja, gubbjäveln har inte ringt än så länge i alla fall. Vad gör jag om han ringer? Han kan ju i princip anklaga mej för vad fan som helst. Om han ringer säger jag nog att han får göra en polisanmälan, för han kan ju inte bestämma skadan/priset själv?! Dessutom finns det ingen skada, i sånna fall skulle jag ju ha märkt det på min bil också.
Jaja.. här är lite bilder ifrån helgen! Fick mej på bättre tankar :) <3




clean your shit!... please.
Jag förstår mig inte på vissa människor. Varför tror man att det är okej att lämna allt skititgt när man delar tvättstuga med andra? Ska JAG städa upp er skit eller?! Ni bor inte hemma hos mamma längre, det kanske är dags att växa upp?
Jag låter lite bitter nu, men det är inte första gången jag är tvungen att rensa bort allt äckligt damm ur torktumlaren. Damm som kommer från någon annans äckliga kläder. Jag är jävligt trött på det!
Eftersom det verkar vara svårt att förstå hur den här proceduren går till, tänkte jag göra det lättare för er:
STEG 1

Öppna luckan längst ner till höger på torktumlaren.
STEG 2
Ta ut den ovala grejen med den runda grejen i.
STEG 3
Ta ut den runda grejen ur den ovala grejen.
STEG 4
TA BORT ALLT DAMM. Obs! Det kan även finnas damm på den ovala grejen. Det ska givetvis också avlägsnas.
STEG 5
Sätt tillbaka den runda grejen i den ovala grejen
STEG 6
Sätt tillbaka den ovala grejen i hålet.
STEG 7
Stäng luckan.
DETTA SKA UPPREPAS EFTER VARJE TORKTUMLING.
Livet är hårt ibland.
start again.
- Vaknade
- Klev upp
- Slog i lilltån i dörren så det började blöda
- Bryggde kaffe
- Spillde hett kaffe på benet
- Tillbringade en halvtimma med att duscha kallt vatten på benet
- Gick iväg till ICA
- Kom på att jag glömt plånboken hemma
- Kom hem (efter två turer till ICA) och satte igång datan, helt inställd på att få tentan avklarad
- Skrev två sidor
- Word hakade upp sig
- Word kraschade. Jag tror allt jag har skrivit har försvunnt. Har inte vågat kolla än.
Är det någon högre makt som har bestämt sig för att driva mig till vansinne idag eller?
follow me the wise man said, but he walked behind
Nu är jag i ett sånt där läge när man har 10000 saker att göra, men vet inte riktigt hur man ska börja. Ni vet? Och man vill egentligen inte börja någonstans. Vill bara krypa ner under täcket och försvinna.
I det här läget har man två val – antingen gör man ingenting *dramatisk paus a la Michael Persbrandt*.. eller så gör man någonting. Jag är jäkligt stolt över mig själv, för jag bestämde att ta tag i den viktigaste saken idag, och jag blev till och med klar med den. Det är bara ett bevis på att om man verkligen ger sig fan på något så går det! (tyvärr handlar det inte om hemtentan nu, den har jag fortfarande kvar…)
Jag var även inne på studera.nu och valde Engelska A till vårterminen. Någon mer som hade tänkt läsa det?
En väldigt munter låt såhär på kvällskvisten.. från skivan songs of love and hate.
