Because we must

Jag är på G!! Wooooo, har multitaskat hela kvällen. Började med engelska ljudläran, fortsatte med den argumenterande texten för att sedan slänga mej in i diskussion och slutsats på c-uppsatsen. Just nu skriver jag allt på en och samma gång. Det går bra! Jag fixar det. Hann till och med till gymmet en stund. Och vem säger att man inte kan plugga på gymmet? Istället för att göra vanliga sit-ups skrev jag ”schwa” med benen i luften (de som har haft egnelska a – ljudlära förstår detta!). Jag och Dani fick även bevittna biffen (jag vet inte vad han heter) men han körde 100 kg i marklyft. Nästan. Sen fick vi hjälp av honom för att maxa vår träning. 4 kg-hantlar har aldrig varit tyngre!! Man måste bara lyfta dem på rätt sätt vettdu.. ;)

Men GUD vad roligt det är när man loggar in på studentforum och får reda på att tentamen i engelsk grammatik är samma dag som opponeringen på c-uppsatsen. Såna stunder är väl för härliga? Lets thank God, for his blessings are raining down upon us.

Hur som helst… juste, nu kommer jag ihåg vad jag skulle skriva egentligen. När jag vaknade i morse, halv nio, så satte jag på TV:n och kollade på ”vakna med the voice” som vanligt. Jag har en rutin som jag strikt följer varje morgon. Alarmet ringer 08.30, jag slår på TV:n, kanal 5,  ligger kvar i en halvtimma och halvsover medan jag lyssnar på dom där tre tokstollarna. Idag var inget undantag. Jag slog på TV:n, och det första jag hörde var ”blabla, Örebro Universitet!”. Jag spetsade öronen. Jakob fortsatte snacka om någon föreläsning. Han berättade att Örebro Universitet har campusmässa nästa tisdag och att han ska föreläsa i stora aulan. Kul! :) bra reklam får vårt universitet. Nu har vi ju haft både filip och fredrik, alex schulman och nu också Jakob Öqvist som gästföreläsare här. Jag och Dani hade i alla fall tänkt gå på det. Han kanske har något vettigt att säga? Men att döma av vad han snackade om i morse så tvivlar jag på det! Haha.

Förresten.. dom här tändstickorna vill jag ha. Kan någon ge mej dom?

Hahaha, måste bara berätta vad som hände när jag var på väg hem från gymmet ikväll. Plogbilen åkte precis framför mej, så det var skitnajs hela vägen hem. När jag kom till parkeringen såg jag dock att den hade plogat upp en vall av snö precis vid infarten. Jag förstod inte omfattning av snövallen förrän jag var mitt i den. Då, helt plötsligt, kom jag ingenstans. Jag försökte backa, köra fram. Inget hände, hjulen bara snurrade. Ett tag fick jag panik! Hur fan skulle jag ta mej därifrån?! Jag var tvungen att gå ut och SKOTTA. Hahaha, jag har fan aldrig skottat i hela mitt liv. I alla fall inte så mycket. Jag har ju bara en fönsterskrapa att skotta med. Så jag skottade och skottade.. och försökte backa igen. Det gick fortfarande inte. Ju mer jag försökte desto mer gick det inte, om ni förstår. Däcken grävde sig djupare och djupare ner i snövallen. I desperation ringde jag mamma och klagade. Hon förstod ingenting. ”Vad fan ska JAG göra åt saken?” var hennes reaktion. Då la jag bara på. Sånt vill man ju inte höra när man håller på att dö i en snövall.

Efter ett tag kom en kvinna gåendes och knackade på rutan. Hon erbjöd sig att knuffa på när jag backade för fullt, och efter några försök lossnade bilen. Tänk att det finns såna goda medmänniskor!

I ain't feelin it.... kan snön försvinna typ.. nu?

Nu har skolan startat på riktigt. Andra föreläsningen i Engelska A idag och det är inte lätt. Det blev inte precis bättre av att läraren försökte ge oss ett mentalt sammanbrott genom att gång på gång understryka att ”Engelska A är bland de svåraste kurserna vi har på universitetet. Det kommer gå snabbt, vi kommer ha många tentor och ni kommer med stor sannolikhet inte klara av det.”

Igår var jag överlycklig eftersom vi blev introducerade till litteraturkursen (dvs. vi ska läsa en massa böcker, många som jag redan läst). Entusiastisk som jag är började jag direkt läsa den första novellen ”A Scandal in Bohemia”. Idag slocknade dock all min entusiasm då det visade sig att vi har TVÅ kurser parallellt. Ljudlära och litteratur.

Idag fick vi bevittna ljudläran. Snacka om att mitt mod sjönk.. usch, det är verkligen svårt! Det går en massa engelsmän och lärarstudenter i kursen, så nivån är väldigt hög. Som tur är träffade vi Emily från England som kan hjälpa oss med ljudläran lite förhoppningsvis! Hon har ju det där klassiskt brittiska uttalet som man strävar efter..

Och som om det inte är nog så har vi ju även c-uppsatsen som ligger och gnager i bakhuvudet. Jag ångrar verkligen att jag inte gjorde den själv.. det skulle ha underlättat enormt. Men nu är det som det är.

Jag ska klara det här. Jag KAN.

Jag har en ny favoritserie. Jag kan inte sluta kolla på Mad Men! Nu har säsong 3 startat på nian också. Torsdagar 22.05 är hädanefter spikade. Den som stör mej mellan 22.05 – 23.05 på torsdagar dör.

Jaha, nähä. 

Borde väl sätta igång med c-uppsatsen nu. Väntar bara på att Hannibal ska ringa.. haha hannibal. Hon hatar det :P namnet uppkom under en konversation mellan mej och diana. Jag skulle berätta något som hanni hade sagt och sa då ”Hanni ba, hanni ba… hannibal?” haha. Lite kul var det. 

Jaja. Träffade dani, aldin och david igår förresten. Vi tycker att 3D-brillorna som man får på bio är asläckra:

 

Lite Wayfarer’s stuk på dom, inte sant? :)

Första inlägget år 2010. Det här året kommer att bli mycket spännande. Samtidigt som jag är OTROLIGT rädd så är jag också mycket förväntansfull. Jag pratar förstås om New York. 

New York är det enda jag kommer att tänka på i vår. Jag är så taggad! Vill iväg NU. Samtidigt är jag skiträdd. Hur ska man klara sej där helt själv? Det har liksom inte sjunkit in än.. när jag berättar till andra att jag ska åka till New York och jobba i två månader känns det nästan som jag ljuger. För jag förstår det inte! Jag kan inte förstå att jag är så lyckligt lottad. Att jag har fått den här enorma chansen.. jag är så fruktansvärt tacksam, framförallt för mina föräldrar som stöttar mej i allt.

 Praktikplatsen är på Pitch Cotrol PR. Som några av er vet blev jag först erbjuden en obetald praktik i Brooklyn, men var tvungen att tacka nej till den. Främst för att firman låg just i Brooklyn, som är en ganska bra bit ifrån lägenheten, men också för att det inte kändes helt rätt. Jag var verkligen helt förstörd när jag tackade nej till Ariel Publicity (firman i Brooklyn). Jag trodde det var kört, ingen mer skulle väl nappa på mitt CV (har ju inte så mycket arbetslivserfarenhet). Jag hade FEL. I New York är PR väldigt stort och det finns hur många firmor som helst! Någon vecka efter att jag tackade nej till Ariel Publicity fick jag ett mail ifrån Madison på Pitch Control PR. Jag kunde inte tro det, Pitch Control PR som var det ställe jag helst av allt ville få en praktikplats på! Vi bestämde en telefonintervju som skedde via Skype. Det var en ganska lång intervju och jag fick bland annat berätta vad jag förväntade mej av praktiken, varför jag ville jobba hos just dem, mina styrkor och svagheter osv. Sen berättade Madison om firman, vad de gör, vad jag kommer att få göra och lite sånt. Det kommer mest vara att man hjälper till att kontakta medier, skriver pressmeddelanden, skapar listor osv., men man får också hjälpa till att ordna event. Pitch Control PR var exempelvis med och ordnade New York Fashion Week förra året!  Jag tror jag kommer att trivas väldigt bra.

Lite Dylan på det också :)