Because we must

Har satt ihop en lista med gamlingar, gött det. Det enda som behövs är egentligen oldies. Jag visste inte riktigt vart jag skulle sätta gränsen.. 70-talet känns inte så oldish. Men det slank in några 70-tals låtar också. Jag måste bara säga att jag är sjukt jävla asförbannad på att Led Zeppelin inte har ett enda album uppe på spotify (nästa lika arg som jag är att Bob Dylan inte har det heller). Led Zeppelin var det enda bandet jag lyssnade på när jag var yngre. Alltid, dag som natt. Physical Graffiti var Skivan med stort S. Men som sagt, jag vill inte sätta dem under ”oldies”.. inte än. Så även om de fanns med så skulle de inte hamna i DEN HÄR listan. Jag ser Led Zeppelin som de var då, på 70-talet. Definitionen av coolhet:

Spotify ljuger! Varför står det att låten “not ready to make nice” är en av de mest spelade på min lista? Dixie Chicks må kanske vara en guilty pleasure, men inte fan har jag lyssnat på dem så mycket?! .. och den har legat kvar där väldigt länge nu. Tillsamans med ”hand in glove” (smiths), ”with God on our side” (dylan), “black star” (radiohead), “lover, you should’ve come over” (jeff buckley) och “blossom” (nick drake). Dixie Chicks passar liksom inte in i det gänget, kanske.

Summan summarum: Jag måste sluta lyssna på pinsamheter på spotify. Det är sånt som youtube är till för.

Ps. Här har ni en bra blogg, bara för jag är extra snäll inatt: http://pellespersonliga.se/index.html ds.

Pps. Här har ni även en bra spellista (inge dixie chicks i den, jag lovar): musicnonstop. Dds.


Och så ja. Morrissey. Mozza. Moz.  Varför inte. Tyckte att det livade upp inlägget lite.

Jag tror min lägenhet är hemsökt. Till en början viftade jag bort alla konstiga saker som hände, men nu börjar det bli löjligt. ”Spöket” som säker finns här hatar alla elektriska saker, speciellt lampor. Det började med att lampan som jag hängde upp i taket i vardagsrummet ramlade ner och gick sönder. ”Okej, det var väl en dålig plugg i taket” tänkte jag, och köpte två nya lampor som jag ställde i fönstret istället. Jag tände dem, men någon timme senare slocknade de. (Det var helt nya glödlampor i!). Glödlampor på 25W ska väl hålla mer än någon timma tycker man. ”Jaja, skit samma jag tänder väl ljus då” tänkte jag. När jag senare skulle gå till badrummet och tända lampan där märkte jag att en av lamporna där hade slocknat, och att den andra var på väg att göra det också.

Det är inte bara lampor som spöket tycker om att ta sönder. I morse när jag vaknade och skulle göra frukost märkte jag att kylskåpet var avstängt. Det hade vart avstängt hela natten, så smöret hade smält, yoghurten luktade konstigt etc.

Han vill inte att jag ska använda internet heller! Helt plötsligt har mitt modem börja stängas av av sig själv. Det sätts på efter några minuter, men när som helst kan det bara stängas av.

Ja, alltid är det nått..

Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering och många videos, men jag är lite lat.
Den här videon är bara för bra för att ignorera. Jag älskar lyrics dissection, och jag har försökt mej på det själv ett antal gånger (klicka), men Alex Day är oslagbar.
HA HA HA HA!!

Ville bara meddela er om att jag är bäst. Jag fick G på översättningstentan även fast jag inte hade pluggat alls och dessutom missat typ alla grammatiklektioner. In your face, grammatikhelvete.


Kollar på en massa bilder och videoklipp från new york. Önskar att jag var där nu. Jag saknar att vakna upp till ljudet av sirener, att krackelera i värmen och att frysa ihjäl i air conditionen på jobbet. Jag saknar cup cakes och starbucks. Och Dorians. Jag saknar Brooklyn, Williamsburg. Jag saknar att hoppa in i en taxi och säga ”Third and 23rd, please”… chinatown, little italy, soho. Nu tycker jag det är dags att åka tillbaka.

Jag står och väntar på bussen. Framför mej står en gammal tant, och bakom mej en man. Bussen kommer och vi går på. När tanten ska dra sitt busskort så lyser lampan rött. ”Det var konstigt. Jag har precis fyllt på kortet! Vad är det för fel?” Busschauffören kollar på tanten och tar kortet ”Ibland kan det ta lite tid innan det funkar..” Då brister plötsligt mannen bakom mej ut: ”Hon fuskar!!” Det blir tyst och tanten vänder sig om. Och vad gör jag? Jag flinar. Inte åt tanten, utan åt den obekväma situationen. Jag vill på något sätt förmedla att det är ett skämt, mannen tror inte alls att du fuskar! Istället har jag nu lyckats dra in mej i en om möjligt ÄNNU mer bisarr situation. Nu tittar tanten på mej, och helt plötsligt blir jag knäppgöken. ”Asså…” får jag fram. Men jag har verkligen ingen aning om hur jag ska förklara min reaktion. Jag har svårt att förstå den själv. Snabbt drar jag mitt kort och springer längst bak i bussen. Tanten ger mej onda ögat resten av bussfärden, och jag känner mej som världens sämsta person.

Det var ett jävla tjat på att jag ska uppdatera bloggen! Får väl slänga in ett inlägg då, så jag får tyst på er… gamar. Nej, jag skämtar. Ni är söta, mina läsare. Ni är inte gamar.

Jag är djurvän, men fy fan vilket djur. Det ser ju ut som en blandning mellan en rumpnisse och Elisabet Höglund.

Bättre illa fly, än dåligt fäktas.
Sofia var här i helgen och hon vill så gärna att jag ska ge er en uppdatering, så därför tänkte jag göra det. Underrubrikerna är citat ifrån helgen, inga konstigheter. Efter en lång dag med lingvistik begav jag mej ner till stationen för att möta min gamle vän. Jag tänkte ge henne en kram med en klapp på ryggen, sådär som gamla vänner gör. Men jag hittade henne inte. Jag kollade runt, skicka sms och fick svar att hon visst var där. Sedan ser jag en brunett komma emot mej. Jag ignorerar personen i fråga, men blir plötsligt varse om att hon försöker få kontakt med mej. Det är Sofia, men hon är inte blond. Hon är brun. Smart drag, tänkte jag. Färga håret brunt och åk ner till Malmö. Vill du bli skjuten eller? Nej så tänkte jag inte alls. Jag tänkte ”Vad snyggt. Nu vill jag också återgå till min naturligt bruna färg.” Men jag hann inte tänka så mycket mer på hår, för vi var tvungna att ta bussen direkt hem till mej eftersom det naturligtvis började regna. (Vi har det jävligt jobbigt med alla tropiska regnskurar här nere i Skåne). Väl hemma i min vrå kom vi på att vi var hungriga, och jag ville ha oxfilé.

Ge mej en oxfilé på planka.
Det ville Sofia också, så vi tog bussen till Valvet. Där åt vi oxe på planka. Det roliga var att sofia ville ha sin oxe välstekt, medan jag, best som jag är, ville ha min medium-rare (och jag underströk detta flera gånger). Efter vad som kändes som två timmar så kom servitrisen ut med två fina bitar, men båda var medium-rare. Det var underhållande att se hur besviken Sofia blev. Jag blev glad.

Min trosa har åkt in i rumpan. Det är liksom en bastant trosa, så det känns.
Sedan missade vi precis bussen hem, så vi gick till Botulfsplatsen och min trosa var obekväm. Det tyckte Sofia var kul. Jag var likgiltig.

Snälla! – Vit!
Resten av kvällen tillbringade vi med att se Scream och diverse klipp på ze Internets. Favoriten: ”Fallerande Patrik” Av Tony Fredriksson.

Titta, jag fick en ku klux klan.
Följande dag, Lördag, var en bra dag. Det var fint vänder och jag köpte en tröja. Sedan spatserade vi till mitt favorit-fik Italy och tog en härlig sallad med en cappucino. Visst blev jag lite förvånad när servitrisen kom med mitt kaffe och hade avbildat en ku klux klan i skummet, men jag ville inte vara besvärlig så jag drack min kuk lux klan och var glad (den där felstavningen är helt genuin, så därför får den stå kvar). När vi hade mättat våra magar gick vi vidare till badhuset för att kolla på simhopp! Hoppla. Det var kul och väldigt märkligt. Många pojkar i speedos, så att säga. Det var märkligt eftersom det efteråt kändes som man hade varit vansinnigt intim med totala främlingar. Kanske ungefär som det känns att gå på en strippklubb, fast kanske inte ändå. Märkligt det där.

Jeg flakker rundt, jeg ved ikke hvor jeg hører til
Eftersom Sofia skulle jobba på söndagen (hedning! du skola icke jobba på söndagar) så var hon tvungen att ta tåget som gick 07.28, och jag var tvungen att gå till stationen med henne. GÅ, eftersom bussarna inte ens hade börjat köra än. Jag har nog aldrig varit så arg på den kommunala trafiken, och då ska ni veta att jag har varit jääävligt arg, speciellt när bussen inte kommer på morgonen, och alla står hoptrycka i busskuren, och regnet blåser in under paraplyet från alla håll och man kollar runt på sina medmänniskor och undrar ”Vad fan gör jag här? Varför ligger jag inte kvar under täcket och kollar på Efter Tio med Malou. Inte ens Malou är väl mer deprimerande än detta.” Förlåt, nu gled jag ifrån ämnet. Jag slog dock rekordet i tupplur då jag somnade i hissen på väg ner.

Det var väl en liten summering. Tror jag har täckt det viktigaste.