Because we must

jag gillar inte att skriva om parfym och kosmetik, för jag tror inte någon är intresserad av vad jag använder för foundation etc. Men jag måste bara skriva om den här parfymen som jag fick på posten idag (mamma skickade den och några små hjärtformade paket, hon är så söt) Parfymen heter 212 VIP NYC (Carolina Herrera). Finns på Åhlens, kicks eller på blocket! En perfekt julklapp, om man har lust att unna sig själv (eller någon annan) det där lilla extra.
En spännande kombination av frächhet från bergamott och bitter apelsin blandas med en blomster av jasmin och tuberos, för att landa i sensuella toner av vanilj och mysk. Enligt Kicks produktbeskrivning. Min beskrivning: ... den luktar gott helt enkelt.

Egentligen borde jag itne börja mina mornar med kaffe. Det förstår jag efter vad som hände i morse. Så jag hade just druckit upp min kopp kaffe och loggade in på facebook. Just idag skulle jag iväg till Malmö, och tänkte därför dra till med en status-uppdatering som löd: ”Mot Malmö! Håller tummarna för att inte bli skjuten.” Jaja, ni fattar grejen. Några sekunder senare får jag en kommentar av sofia som säger ”Vad ska du göra i Malmö??” Speedad på kaffe får jag för mej att jag ska krydda till min existens med ett litet skämt (som jag vet att sofia skulle fatta) så jag skriver ”Jag ska jobba undercover för polisen i hopp om att få fast lasermannen… men säg inget till nån!!”  Några minuter går och plötsligt känner jag oro. Visst, jag vet att sofia kommer fatta skämtet, men kommer de 188 andra personerna på facebook göra det? Jag har som erfarenhet att människor överlag inte brukar fatta ironi. Jag får panik, för sofia svarar inte. Tänk om inte hon fattar heller? Tänk om folk tror att jag jobbar för polisen! I en desperat gest klickar jag bort statusen. Men i samma stund slår tanken mej ”Nu ser det ju ÄNNU mer suspekt ut!! Att jag tog bort det..” Snabbt skriver jag in samma status igen, men precis efter jag har postat det tänker jag ”Nu ser det ju ut som jag försöker dölja det jag skrev förut!! SHIT SHIT SHIT ta bort det också” (SER NI VAD KAFFE GÖR MED MEJ?).

Så summan av kardemumman: jag ska till Malmö. Jag ska träffa Carro i Malmö. Vi ska köpa en present till Ellen. Jag jobbar inte undercover för polisen. *harkel*

Det finns inget jag hatar mer än personer som ringer bara för att ringa. Ett typiskt exempel:

- Hallå?
- Hej gumman! Hur måår du?
- Jo, det är bra.. själv?
- Bara bra!
- …..
-…….
- Jaa.. vad görs?

Osv.

Det blir alltid jobbigt efter den första hälsningsfrasen, och sen försöker man hålla igång nån slags konversation som man kanske inte alls har tid med egentligen. Ett exempel på en bra telefonkonversation är: (denna skedde nyss mellan mej och mamma)

Jag: Hej
Mamma: Hej
Jag: Jag har en fråga om köttfärs
Mamma: ok
Jag: Kan man använda köttfärs som har stått i en öppnad förpackning i  kylen i två dagar? Inte i frysen alltså
Mamma: ja, såklart.
Jag: Bra, hej.
Mamma: hej.

Kort och konsist.

Jag tänker avluta det här inlägget med att citera mej själv (taget ur en konversation mellan mej och Ellen):

”Om man ringer någon ska man ha något att säga, det är därför det heter telefon. Det är latin för jag har något att säga”

Min dator har ett sinne för humor.

Ibland ringer pappa istället för att skicka sms. Då vet man att det är något viktigt som inte går att täcka med endast ”ok”. Det här är en typisk sådan situation:

Pappa: Hej! Har du Markus nummer?
Jag: Hej hej, nej det har jag inte.
Pappa: har du inte?!
Jag: Nej.. men jag tror du har det i dina meddelanden.
Pappa: Har jag?
Jag: mm..
Pappa: *tystnad*.. men vart fan har jag lagt mobilenjäveln nu då!!
Jag: du pratar i den.
Pappa: Visst ja. Hej!
Jag: Hej.

I want to marry the founder of www.hipsterhitler.com, and have tiny little hipster hitler kids. FO REAL.

No but anyway. I know no one reads this anymore (except my owl-crazy friend tova!:D) but it’s okay. I know I’m not an interesting person. I just use this blog for my own sake. Sometimes I need to get things off my chest.. even though I haven’t written anything lately.

But now I will! Yes, now is the time. I can feel it.. in my fingers. If only I had something to write about. Lets seeee… okay, lately I’ve felt that i really want to write a novel. I had this dream of sitting at a Starbucks in New York, typing away on my laptop and watching the people pass by. It really stuck with me.. Alas, I look out my window and find myself in this small town, and the days are getting darker and the people are getting colder. And I..

Oh, let’s not talk about that. Let’s try and keep it cheerful, shall we. I’m writing an Essay about Ernest Hemingway’s novel A Farewll To Arms at the moment. I think I’ve come up with a really interesting take on it.. it’s about how love acts as a catharsis. Do you want to know where I got this idea? I have Eugene Hutz to thank. 

God, he’s intelligent AND has a sexy moustache. What more can you ask for?!

Letar du efter skön electro/indie musik? Search no more, Cut Copy är bandet för dej!

Jag fullkomligt ÄLSKAR detta band. Deras musik får mej att vilja dansa natten lång! Jag skulle vilja säga att de är nån slags blandning av New Order och typ 80-tals shoegaze/pop.

Här är ett smakprov (klicka).

Har du inte Spotify kan du jag alltid kolla in dem på last.fm.