Jag slogs just av en briljant idé! När jag zappade igenom kanalerna fastande jag på ett program om en tant som försökte gå ner i vikt. Grejen var att jag först inte förstod att programmet handlade om tanten, för de filmade heltiden hennes feta katt när den åt. Jag ba ”Fan vilken bra idé! De ska banta ner kattjävlen. Det här programmet ska jag följa.” Sen visade det sig att det inte var så.. men själva idén är ju lysande. "The biggest loser – animal edition". Eller ”Cat edition” eftersom alla vet att katter är det bästa djuret.  Kan ni inte se Jillian Michaels stå och skrika på ett gäng feta katter på löpbandet: ”ARE YOU FAT BASTEREDS READY TO WORK?! KEEP RUNNING! GO!!” Det skulle nog inte dröja länge förrän PETA drog igång en naken-kampanj för att rädda katterna.

Jag skulle i alla fall följa det.

När jag blir uppspelt över något har jag en tendens att slå fast idiotiska påståenden så som: ”Om jag skulle rekommendera en låt från ”The King Of Limbs” att lyssna på för den som inte är ett Radiohead-fan sedan tidigare så blir det nog den här. Gillar du inte den så tror jag inte Radiohead är nått för dej”. Rent av idiotiskt! Skit i det där. Radiohead har ett så brett spektrum av musik så jag är nästan säker på att vem som helst gillar åtminstone något av deras album.

Okej en sista sak om Radiohead innan jag släpper det helt: jag har just upptäckt helt nya dimensioner av King Of Limbs tack vare mina nya AKG K518 DJ hörlurar. Nerd-alert.

Frågan är: kan man gå med dessa ute bland folk, eller blir man direkt klassad som en insnöad musiknörd då?

Moving on in life now.

..men jag känner ändå att det kliar i fingrarna och jag bara måste skriva en track-by-tack review av Radiohead’s The King Of Limbs. Det här albumet är bara.. jag finner inga ord! Vi får se hur det går. Jag ska försöka att inte låta så pretto som många brukar göra när de beskriver radiohead’s musik.

Omslaget beskriver känslan av albumet ganska bra. Det är mörka, mystiska beats, och allt toppas av Thom’s fantastiska falsett.

1. Bloom –  En av mina favoriter. Albumet tar vid lite där ”In Ranbows” slutade (låten ”Videotape”). Bloom är en experimentell låt med mycket drum’n’bass, blandat med piano och Thom’s underbara falsett. För att citera min vän Will (bloggen: we all want someone to shout for)”: This is a dark cloudy song that sounds like an acid trip through a dark barren landscape filled with fog.

2.  Morning Mr Magpie – Helt galna beats! Det här kommer nog vara en av favoriterna live. Den får mej att vilja dansa som Thom i videon till “Lotus flower”.

3. Little by little – FAVORITEN. Just nu. Little by litte, hook or by crock, I’m such a tease and you’re such a flirt. Haha, jag tror jag älskar dej Thom. Man känner att det här är Radiohead. Det är mörkt och skruvat. Om jag skulle rekommendera en låt från ”The King Of Limbs” att lyssna på för den som inte är ett Radiohead-fan sedan tidigare så blir det nog den här. Gillar du inte den så tror jag inte Radiohead är nått för dej. But then again, I could be wrong.

4. Feral -  Den här låten är helt makalöst bra. Jag tror jag ändrar mej, det här är nog favoriten ändå. Det är ett instrumentellt spår, med mycket drum’n’bass och spöklika ljud. Den här kommer ju vara helt sjuk live.

5. Lotus flower – Det här var länge en av mina favoriter.. och är det fortfarande. Thom’s falsett går inte ens att sätta ord på. Den går liksom rakt in i hjärtat..  Det är något slags organiserat koas kring beatsen på det här spåret. Jag har aldrig hört något liknande. Så. Jävla. Bra.

6. Codex – Just när man tror att det inte kan bli bättre så kommer Codex, en pianoballad med smärtsamt underbar text, och Thoms röst.. jag smälter. För er som är bekanta med Radiohead så påminner den här låten liite om ”Pyramid Song”.

7.  Give up the ghost – Det är något med det här spåret som för mina tankar till Bon Iver. En fanatiskt fin akustisk låt som landar precis rätt här i albumet, efter den massiva balladen ”Codex”. "Give up the ghost" ger mej gåshud varje gång.

8.  Separator – Perfekt avslut på albumet. En lite lugnare låt. En del spekulerar dock kring om Radiohead har tänkt släppa ”The King of Limbs II”, och menar att “Separator” är låten som separerar de två skivorna. Det skulle ju inte vara helt fel! Vi får hoppas på det! Mer mer mer.

All kärlek åt det här bandet. Här har ni länken till albumet igen: The King of Limbs .

Som några av er vet så avskyr jag Lily Allen av hela mitt hjärta. Jag tror aldrig jag har hatat någon så passionerat! Men det är inte utan grund. Förutom att hon gör jobbig musik som förpestar tillvaron så bevisar hon även i följade klipp att hon inte bara är dryg utan extremt puckad också.

Jag var på stan och sprang runt idag, så tänkte jag ta bussen hem för det började snöa. Det var 10 min kvar till den skulle komma så jag satt där och frös. Då ser jag en kvinna komma emot mej. Hon har liksom zoomat in just mej och går med bestämda steg. Jag plockar ur hörlurarna och ser på henne. ”Har du 20 spänn?” frågar hon och räcker fram handen. ”Ja, eller.. vad ska du med dom till?” svarar jag, som vid det här laget är lite obekväm med situationen. ”Nä, jag vill ha lite kaffe bara” säger hon och sträcker handen närmre. Jag börjar rota i väskan men tänker samtidigt ”det här är ju befängt”. Jag kollar upp på henne och säger ”Nä, jag har bara 3 kronor löst tyvärr”. ”Bara tre kronor?” säger hon besvärat och så går hon därifrån. Utan att fråga någon annan.

Kvar sitter jag på bänken, helt förbluffad. Jag vet inte vad jag är mest irriterad över. Att jag faktiskt började rota i väskan efter pengar, eller att hon frågade. Jag är nog mest arg över att jag tog mej besväret att rota. Jag önskar att jag hade sagt ”Ser jag ut som en bankomat eller?”. Man kan ju inte gå fram till en främling och be denne om pengar till kaffe?! Eller? Har jag fel? Det är ju helt sjukt. Det skulle aldrig falla mej in.

Reklam. Folk tror alltid att jag sysslar med reklam eftersom jag pluggar/jobbar med PR. Reklam är INTE samma sak som PR. Reklam handlar om att företag, genom köpta kanaler, försöker påverka människor att köpa en produkt eller en tjänst. PR handlar om att påverka opinionsbildare (redaktörer, nyhetschefer, bloggare etc.) att nämna produkten/tjänsten så att människor kan bilda en egen uppfattning kring den.

Kort sagt.  Jag har dock inget emot reklam. Tvärtom! Kan ju vara riktigt underhållande.

Idag är jag glad av tre anledningar.

Nummer ett: Jag, Johanna och Dennis köpte nyss tre biljetter till DYLAN MORAN på Cirkus i stockholm :D:D:D:D Den 23 april. Så det blir till att lämna skåne ett tag där.

Nummer två: Stormen är över! Det var typ orkan här inatt. Jag är inte van vid sånt väder, och det var ju svinläskigt när det tjöt och bullrade. Det lät som ett tåg var på väg att åka in genom väggen. Flera gånger under natten vaknade jag i panik och tänkte ”Nu dör jag! Nu flyger det in ett träd genom fönstret! Nu går elen! Nu går allt åt helvete!” sen somnade jag igen, för att vakna ett litet tag senare och gå igenom samma procedur.

Nummer tre: The Strokes släpper sin nya singel ”Under cover of darkness” i morgon, men man kan höra 30 sek av låten här:

Det låter ju sjukt lovade. PEPP! Singeln släpps om exakt 23 timmar, 46 min och 10 sek.

Karl X Johan - Flames

Jag förstår inte varför jag inte kan sluta skratta åt den här bilden.



Är den inte hysteriskt rolig? Inte? well, screw you.