Because we must

Det finns något oerhört komiskt i politiska ledare som har hamnat i sina poster av “misstag”. Ex. George Bush, Sarah Palin etc. Jag tycker det är väldigt roligt att se klipp med dessa obegåvade människor, och som tur är så är youtube fullt av dem.

Jag lyssnade nyligen på F&F’s podcast där Filip drog en parallell mellan en svensk medieperson och ”Bagdad Bob”. Bagdad Bob? Jag kände mej lite dum eftersom jag inte visste vem det var, så jag googlade det.

Bagdad Bob, också känd som Mohammed Saïd al-Sahaf, var alltså Irak’s fd informationsminister, vilket är väldigt roligt. Efter att ha sett några klipp med Bagdad Bob så måste jag säga att han överträffar både Sarah Palin och George Bush. Det här är humor, mina vänner.

They are not in any place. They are on the move, everywhere! They are a snake.. moving.. in the desert. We pounding them! They disappear. - Bagdad Bob

Jag surfade just in på min favoritsida, aftonbladet.se, och möttes av rubriken ”ELändet”. Hå hå, det va kul, sa jag högt för mej själv och skrollade vidare ner. ”Näringsminister Maud Olofsson tipsar Aftonbladets läsare om hur man sänkER elräkningen”.

Jag stänger ner sidan och går ifrån datorn.

Excalibur är en filmversion av historien om King Arthur. Jag var tvungen att ta mej igenom King Arthur eftersom den var med på litteraturkursen förra terminen. Om jag hade vetat att Excalibur fanns skulle jag inte läst Sir. Thomas Malroy’s bok. Den här filmen är GENIALISK. Det som gör den så speciell är att karaktärerna skriker ut sina repliker genom hela filmen. Man missar inte en enda stavelse. Jag såg nyss klart den och jag rekommenderar den varmt om du har lust att se skrikande riddare och passionerade kärleksscener med eld och blod.

Det här är plockat från scenen när Arthur drar svärdet ur stenen och på så vis bevisar att han är kung av England.

Arthur: RISE FATHER! PLEASE, I WAS YOUR SON BEFORE I BECAME YOUR KING!!
Arthur’s father: YOU ARE KING! THE MORE SO, BECAUSE YOU’RE NOT MY SON! AND I AM NOT YOUR FATHER!
Arthur: NOT MY FATHER?! THEN KAY IS NOT MY BROTHER?!
Arthur’s father: MERLIN THE MAGICIAN BROUGHT YOU TO ME WHEN YOU WERE NEWLY BORN, AND I RAISED YOU AS MY OWN!!
Arthur: WHO IS MY TRUE FATHER?!!!
Arthur’s father: ONLY MERLIN CAN TELL YOU THAT!!
Arthur: AND WHO IS MERLIN!!?
*a creepy man with a black coat and a silver hat enters*
Merlin: I AM MERLIN!!!

I'M MERLIN!!

I slutet lugnar de dock ner sej lite. En av mina favoritrepliker är när Arthur håller på att dö och ber Percival att kasta svärdet i sjön. Det är nog en av de bästa replikerna i filmhistorien:

"Find a calm lake. Take Excalibur. Throw Excalibur...in...to...it."

Spring iväg och se den nu.

Min gamle vän Sofia har fått en mycket fin låt tillägnad sej av den fantastiska gruppen banditimpro. Ville bara dela med mej av den här pärlan. Sofia, du är bra <3 nu tycker jag vi går och hugger ved.

Det har varit en händelserik helg minst sagt. I fredags fyllde Linda år, så vi hade lite kalas med temat ”Beach 2011”. Låt mej bara säga att om en kväll börjar med att man köper en tidningen för 67 kronor (bara för att Filip och Fredrik är med på omslaget) så kan den bara sluta på ett sätt: på Lund universitetssjukhus akutmottagning. Det var en sån fest.

Här är lite mingelbilder, eftersom jag aldrig bjuder på sånt. Men med det här härliga temat så måste man ju nästan:

jaja, jag har inte så många bilder från kvällen..men tillräckligt många för att bevisa att den faktiskt hände.

Idag fick jag förresten reda på att jag kom in på kursen som jag sökte för bara någon vecka sedan. Jag är chockad och mycket nöjd. Nu slipper jag ta den onödiga kursen ”Att förstå lyrik” bara för att få csn. Nu ska jag istället lära mej kodningsspråk och HTML på Högskolan i väst (en nätkurs). Kul för mej va? Ja! Tack.

Hört på ICA:

Barn 1: .. ja, men fram till trean är det obligatoriskt. I fyran är det mer friviligt, men tills trean är det obligatoriskt. Om du vet vad det betyder.
Barn 2: Klart jag vet.
Barn 1: vad betyder det då?
Barn 2:  *tystnad*
Barn 1: OBLIGATORISKT. Vad betyder det?
*Barn 2 börjar gråta*
Barn 1: Det betyder att man måste göra det.

Jag ville bara gå fram och krama om honom och säga ”Det gör inget att du inte vet vad obligatoriskt betyder! Herregud, vad är du? 9? Du har hur lång tid på som helst på dej att lära dej komplicerade ord. Fortsätt tala barnspråk så länge du kan, det är det underbaraste som finns.”

Jag vet inte hur det är med er, men jag finner ”vuxenbarn” väldigt obehagliga. Om ett barn kommer fram och pratar med mej som vore han 30 så ryggar jag tillbaka. Det måste vara nått fel på såna barn..

När jag kom hem från universitetet och kollade brevlådan så blev jag glad. Alex Schulman's bok hade äntligen anlänt! Med en fin signatur också. Ingen hälsning, men jag är nöjd ändå. Jag tänkte: ”Jag läser första sidan, sen måste jag fixa middag.” Nu, tre timmar senare har jag läst ut den. Ingen paus. Rakt av. Jag var fast från sida ett.

Vilken bok! Vilken underbar beskrivelse av en kärlekshistoria. Jag blir så överlycklig när jag läser den. Tänk att sådan kärlek existerar på riktigt. Tack så mycket Alex för en underbar läsupplevelse!

I morgon var det dags för tenta igen. Den här gången är det feminism som står på agendan. Sex böcker ska vi ha läst. Jag har läst tre. Resten fick sparknotes ta hand om. Jag märkte i sista stund att en av böckerna inte fanns med på sparknotes, så nu försöker jag improvisera lite.

Här ni en tecknad version av ”The edible woman”. Vad tror ni, blir det ett g på tentan?

Hur pluggar man till en engelsk ordtenta? Man kollar på gamla intervjuer med Morrissey.

Threadbare – sliten
Caned – få stryk, bli salgen
Obstreperous – högljudd
Introspective – inåtriktad
Flippant – nonchalant
Scorching   - brännande
Scramble – klättra

Som ni vet är jag numera expert på Jane Austen’s Pride and Prejudice. Till en början var jag skeptisk, men som sagt så gav jag den en chans och tyckte om den. Oklart om det var för Colin Firth som Mr. Darcy, eller om storyn i sej var bra. Jo men det var den. Storyn var bra, Jane. Chill.

Om inte annat skulle jag rekommendera att ni läser/ser den gamla filmversionen bara så att ni kan läsa den hysteriskt roliga bloggen: Blogging Pride and Prejudice as if it Were a Teen Novel, av Emily Winter.

To set the mood of British old time-iness, I suggest you read this aloud in an English accent by candlelight while sitting beside an old shoe horn, a rusty key, and a tin cup with a bug in it:
http://community.sparknotes.com/tag/blogging-pride-and-prejudice/2

Emily Winter tolkar alltså Pride & Prejudice som vore det en tonårsnovell á la Twilight. Jag tror aldrig jag har skrattat så gott i mitt liv. Jo det har jag, men den är jävligt kul i alla fall. EMILY WINTER är min nya idol. Vem du nu än är.
 

PS. Det här inlägget är inte kul någonstans om man inte har koll på P&P. Ber om ursäkt om du har läst allt i onödan. Det här meddelandet skulle givetvis ha kommit längst upp i inlägget. Too late.

Det har väl inte undgått någon att jag gillar Alex Schulman? Eller det kanske det har. När jag tänker efter så har jag inte nämnt honom alls i min blogg. Det är märkligt, eftersom jag har följt hans resa i flera år. Från bloggen ”Att vara Alex Schulman” till ”Att vara Charlie Schulman’s pappa” till boken ”Skynda att älska”. Det känns som att Alex alltid har funnits där, med sina skarpa, roliga blogginlägg som förgyller vardagen. När man väl har börjat läsa något av Alex Schulman kan man inte sluta. Hans texter är, i sin enkelhet, så medryckande. Han är helt enkelt en begåvad författare/bloggare. Jag tycker det sägs alldeles för sällan. Om jag kunde skriva häften så bra som honom så skulle jag vara riktigt nöjd med mej själv.

Hur som helst. Jag skriver det här inlägget av två anledningar (förutom att hylla personen Alex Schulman). För det första så har ni väl inte missat att han har en ny blogg? ”Alla får plus” heter den: http://blogg.aftonbladet.se/schulman


Han har även släppt en ny bok! "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" heter den. Jag var snabb med att förhandsbeställa, och går nu runt och bara längtar tills den dimper ner i brevlådan. Alex kommer att signera alla förhandsbeställda exemplar, och i ett fåtal böcker kommer det finnas en personlig hälsning. Här kan ni läsa mer om detta: http://blogg.aftonbladet.se/schulman/2011/01/min-dag-i-bilder

Nu hoppas jag att jag får exemplaret med hälsningen ”SNÄLLA LÄMNA MEJ I FRED. SLUTA RING! HÖR INTE AV DEJ!! Alex”

Extrainsatt podcast med Filip och Fredrik angående bråket mellan Ranelid och Lundberg. Mycket underhållande. Kort bakgrund för er som inte är insatta: som jag har förstått det så ska Björn Ranelid skämtsamt ha sagt att svenska akademin’s Peter Englund borde prova på att dansa i ”Let’s dance”, varpå han blev attackerad av Englund som i sin blogg skrev:

”Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.” – Peter Englund

Spontan reaktion: Jag vill se denna man i Let's Dance. Jag skulle till och med sträcka mej så långt som att säga att jag faktiskt skulle kolla på Let’s dance om Peter Englund var med nu. Vem vill inte se den här mannen dansa?


Här kunde historien ha slutat. Men det är Björn Ranelid vi pratar om, så det gör den inte.

”Det han (Englund) har gjort är ett riktigt övergrepp. Tryck upp honom mot väggen. Han är inte så stor så det är rätt lätt. Jag kan trycka upp honom med vänster arm för jag orkar det. Kryp inte för denne man.” – Björn Ranelid

Det hela har eskalerat till något som aftonbladet beskriver som ”STORBRÅK”, med versaler.  Ord som ”liten själ” och ” typisk skolgårdsbuse” utväxlas, vilket gör bråket om än mer fascinerande.




Som avslut följer här ett citat av den eminente Filip Hammar:

”Det har blivit så oerhört viktigt att vara rolig så att till och med Peter Englund-typer har gett sej in i den här världen, att så att säga släng-dej-i-brunnen-ifiera sej.” – Filip Hammar.

Klockan är 07.25 och jag ska ta bussen in till universitetet, eftersom något geni har kommit på idén att lägga ett diagnostiskt engelskaprov klockan 08.00 en måndagsmorgon. Oförmögen att kämpa mej längst bak i bussen sätter jag mej på tantplatsen längst fram. Vid nästa station ser jag en tant komma leende emot mej, och hon frågar något. Jag har musik i öronen och är alldeles för trött för att ta ut hörlurarna och fråga vad hon sa. Låt mej påminna er om att min hjärna fortfarande är på vad vi kallar ”reptil-mode”, dvs. den är endast kapabel att utföra de grundläggande biologiska funktionerna. När hjärnan är i detta stadium ska man inte försöka sej på svåra uppgifter, som att exempelvis läsa läppar. Men jag har gett mej fan på att jag faktiskt besitter den egenskapen, och jag är också säker på att tanten pratar engelska med mej. ”Can I sit here?” . Det är vad hon säger. ”Yeah, of course!” svarar jag och ger ett leende tillbaka. Hon kollar lite konstigt på mej, och jag förstår att hon förmodligen inte pratar engelska. Men hon sätter sej intill och det blir tyst.  Den första tanke som slår mej är ”Om det ringer nu måste jag prata engelska”. Det känns som evigheter innan vi är framme vid universitetet, och jag häver ur mej: ”Jag ska av här!”. Tanten ser på mej och jag inser att jag inte kan rädda situationen. ”Jaha, okej” säger hon, på svenska, och låter mej gå av.

Provet gick bra.

i know you.

Jag glömde säga att jag träffade Hanni(bal) för någon vecka sedan, i hennes nya lägenhet i Stockholm. Hon informerade mej om att Dylan Moran ska ut på turné 2011 med HELT NYTT MATERIAL. Jag blev såklart överlycklig, Dylan Moran-fantast som jag är. Han senaste show ”What It Is” såg ju jag och Hanni i Stockholm, där vi även träffade honom (känns som jag har nämnt det här 100 gånger, men det var bara ett så stort ögonblick för mej.) Den nya showen heter ”Yeah yeah” och drar igång nu i januari. Jag har fortfarande inte sett några datum för Sverige än, men jag ska hålla ögonen öppna och informera er om jag får reda på nått. Annars kanske man får ta och planera en tripp till London!  

Kan någon ge mej en logisk förklaring till vad som händer med fåglarna och fiskarna? Jag vill inte höra något trams med ”en lastbil körde över dem”, ”en ubåt skrämde dem” osv. Det är något extremt störande med bilder av 1000-tals döda fåglar och fiskar.

Hej och allt det där föresten. Länge sen jag skrev, men jag har haft fullt upp. HAHA. Nej det har jag verkligen inte. Jag har inte gjort någonting alls, fram till ungefär en vecka sedan när jag kom på att jag har en gigantisk litteraturtenta den 11 januari. Jag har intalat mej själv att jag faktiskt har läst ”pride and prejudice” en gång i tiden, men det är en lögn. Jag har endast läst ett kapitel, om ens det. Jag brukar göra så ibland. ”Jag har läst den boken, ja!” *Hjärna: du har läst en sida*. Jag gjorde en snabb uträkning, och kom fram till att jag inte skulle hinna läsa ut den innan tentan (med tanke på att jag måste gå igenom alla epoker från 1200-talet fram till 1900 talet också). Så jag tog mej i kragen och såg filmen. Jag har sett den nya versionen en gång förut, eller sett och sett.. titta, nu gör jag det igen! Vad är det för fel på mej? Jag har sett en halvtimme av den, för jag blev så disträ. Jag tyckte helt enkelt inte om den, även fast alla sa att den skulle vara så bra.

Jag såg att det fanns en äldre version av filmen, och bestämde mej för att ge den en chans. När jag kom hem och kollade på baksidan av dvdn fick jag en chock när jag såg längden: 5 timmar och 27 minuter. FEM TIMMAR OCHTJUGOSJUMINUTER. Förstår ni hur länge det är? En flygtur till Egypten. Två sagan om ringen-filmer. En tågresa till Lund. Jaja, jag bet i det sura äpplet och satte igång filmen. Needless to say: jag blev fast. Satt i 5 timmar och 27 minuter i sträck. Från 20.00 – 02.00 utan rast. Utan vatten, utan mat, utan sömn. Det enda jag hade var Colin Firth. Jag tror aldrig jag har sett en vackrare människa i mitt liv. Jag är numera expert på Pride and Prejudice. Fråga mej vad som helst!