Because we must

Jag måste erkänna att jag är svag för Ryan Adams. En av få country musiker som jag verkligen respekterar. Det är kul att folk oftast inte uppfattar att Bryan Adams och Ryan Adams är två olika personen. Mindre kul för Ryan Adams, som alltid blir ombedd att spela ”summer of ’69”…

I think my favourite album of 2010 is The National’s “High Violet”. If you’ve followed my blog you’ll know that I saw them at Radio City Music Hall in New York this summer. I hadn’t listened a lot to their new stuff before the concert, but ever since it’s been playing constantly.
And I did actually meet Bryan Devendorf, the John Lennon- look-a-like in the background. :)

Anyway, here is a taste (click). If you haven't already, i strongly recommend you to check it out.

I got a question about where I got my blog-name (lady lazarus) from. It’s from my favourite poem by Sylvia Plath, and you can find it here. I love her so much. I first came across her work when I read the book “the bell jar”, but I didn’t know she was a poet then. I really liked that book too! But I prefer her poems. So now you know….

I had a very interesting day today (not really). I just had a veeery long “fika”, and there is no proper English word for that. Or is it? Anyway, it’s when you meet friends and have coffee. Haha! I met Tova at 12, and we had a long chat about life in general (and new york in particular). Then Alex showed up, so I ended up staying for about 4 hours. Did I just beat some kind of world record in “fika” today? :)

I’ve finally finished packing all my stuff in Örebro! But I just found out that the girl in Lund hasn’t moved out yet, so I can’t bring it there.. typical.

My life is so interesting. I miss New York more than ever.. :(
Some good music might cheer me up.

Vad skulle jag göra utan dej Elliott? För mig betyder din musik allt. Om du bara visste..

Jag måste bränna en cd för dessa bilresor så man slipper lyssna på det norska melodifestivalbidraget om och om igen.

Idag var en mycket trevlig dag. Vi drog nämligen till Stendörren och bada/sola. Jag älskar verkligen det stället, det är nästan onödigt vackert. Om man bortser från "fågelsången".. 
Och jag har blivit bruuun. Det blir man om man ligger på en klippsten en hel dag. Hoppas det här vädret håller sig hela sommaren så man kan åka dit fler gånger!



Och soundtracket för dagen var The Tallest man earth med skivan "Shallow grave".

Det här måste vara den bästa videon på youtube någonsin. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har kollat på den. Texten är det vackraste jag har hört. Det är Tim Buckley, Jeff Buckleys pappa. Lyssna även på den här covern med Elizabeth Fraser, den är något sanslöst bra.

Jag kan inte beskriva i ord vilken UNDERBAR kväll det var igår. Jag svävar på moln! Vädret var fint, Morrissey var fin, låtarna var fina och människorna var charmerande. Det är så med Moz, han är som ett vin - blir bara bättre med åren. (Oh yes I did!)

Hur som helst, vi fick ganska bra platser längst fram, men lite för långt på sidan tycker jag. Doll and the kicks var förband och de var helt okej. Men man blir ju alltid trött på förbandet efter några låtar! Morrissey kom in på scenen och inledde med "This charming man" följt av "Billy Bud". Jag försökte få tag på en set-list efteråt, men fick en handduk istället. Haha, men några låtar som jag minns är "How soon is now", "Ask", "Girlfriend in a coma", "Let me kiss you", "Life is a pigsty", "You just haven't earned it yet baby", "The loop", "First of the gang to die", "The world is full of crashing bores", "I keep mine hidden" och en del till.. "Irish blood, English heart" förståss. Jag var skitglad att han körde "The loop", men lite besviken att jag inte fick höra "Seasick yet still docked".

Det var i alla fall en lyckad kväll som jag aldrig kommer att glömma. Det är såna stunder som gör livet värt att leva!